Copyrightat

Människan och jag!
 
Jag är som ni kanske kan förstå en liten valp.
Min mamma är en stor fin Lady, hon är en mycket prisad Lady och som ni kan förstå så är jag mycke stolt för min mamma.
 
Men en dag hände något förfärligt, ja vänta lite så ska jag berätta.
 
Det regnade och åskan dånade, vädret var rysligt för en Lady med så vacker päls, Ladys värdfolk satt inne i den mysiga värmen med sina vänner och skrattade och bar sig allmänt dumt åt, det stod en massa flaskor och glas på bordet, Lady har ju aldrig förstått vad det kan vara så roligt med det! så att det måste skrattas och bära sig åt på det viset för.
 
I alla fall så kände Lady sig till åsidosatt av alla dessa skrattande människor,
ingen brydde sig om henne, hon var rädd för åskan och så var hon väldigt kissnödig.
 
Lady pockade på de skrattande människorna att nu måste hon få gå ut, för en olycka ville hon inte ställa till inför alla folken. Ingen fattade detta så Lady fick själv fatta beslutet att på egen tass ta sig ut och hon lyckades.
 
Hon sprang en liten bit i skymundan och kissade, hon njöt av denna befrielse som det var att få bort allt det kissnödiga.
 
Hon spatserade en bit i regnet, brydde sig inte just då om att pälsen blev våt och tovig utan hon bara njöt i fulla drag, nja inte riktigt förståss för hon blev så skraj då det från himmelen sprakade både ljus och otäcka ljud.
 
Ops!! vad var det? där bak busken såg Lady något och hon kunde även känna doften, det doftade sällskap i regnet, en fin herrehund minnsan. De hälsade lite försiktigt på varandra, han verkade glad att se Lady, och tacka för det...Lady hade sina dagar som tikar ibland har. Herrehunden uppvakta Lady på bästa sätt och vad gör man inte för lite gott sällskap då människorna ändå inte bryr sig....pyttsan..sitta och skratta åt en flaska..löjligt.
 
Det bar sig inte bättre än att Lady blev kär i denne herrehund, de vänslades och kelade och så blev det som det ibland kan bli mellan en tik och en herrehund.
 
Tiden gick och Lady lade på hullet, människorna blev förskräckta för att Lady nu blivit så tjock att hon inte var aktuell på några prispallar, de kunde inte förstå vad som hänt och det gick så långt att de var tänkta att sätta henne på svältkur.
 
En morgon då folket vaknade och kom in till Ladys sovplats så utbrast ett herrans liv, det skreks och det skälldes, Lady blev så ledsen för att folket inte kunde se hennes egen lycka i att hon blivit mamma till de mest underbara små som finns i hela världen.
 
Lady hörde folket prata och viska ute i rummet. De planerade och gick till hårt angrepp mot varandra....när hade detta hänt...såg du inte till Lady ordentligt...lät du det ske..ja, cirkusen var igång och alla beskyllde alla för slarv.
 
Hur lycklig Lady var för sina små var det ingen som tog hänsyn till, bara att folket var olyckliga för att Lady nu ställt till det så att statusen i deras värld föll.
 
Jag är som ni kanske kan förstå en liten valp.
Min mamma är en stor fin Lady och som ni kan förstå så är jag mycke stolt för min mamma,även om hon nu inte är en prisad Lady.
 
Men hon fick en plats till slut som folkets Lady och trogne vän samt en stor rosett för sin roll som LADY i familjen.
 
By inger

qpriset.jpg

Denna text får ej copieras utan tillstånd.
 
Detta är en liten eftertanke till att den älskade hunden skall fortsätta älskas som en medlem i familjen även efter det att tiden för priser och berömmelse upphört.
 
Skriften "människan och jag" EJ riktat till uppfödare.
Men kolla noga upp vart din valp hamnar.